Sparkar i slasket och tror jag gillar. Väcker avund till de som verkar le åt det mesta då jag i full färd att gnida svärtan mot nya duken. Fingrarna glöder då penseln trycker sig mot händer på upptäcksfärd - lite här också - hårdare. Sprider sig värmen i kroppen, så känns det och - ännu en erövring av det lata stycket som fortfarande har fräckheten att slå följe där jag går - bort! Ler långsamt och hör fast takt från hyllan där built to last sprider sig ut i hela min kropp - liv - nytt liv igen
Snön har skapat ännu ett drömlandskap att fnissigt förlusta sig i. Skapelsens kraft är stor - ofattabar och ständigt överraskande i alla dess uttryck för oss människor så små - så små. I ateljen väntar nya dukar att täckas av smärtans - det fördolda - det undvikande - det som vill ut men som kräver allt. Väntar på avstånd - känner kraften och nyfikenheten som drar i varje skrymsle jag så krampakigt håller kvar. Undrar stillsamt varför - när ögat redan sett en skymt av detta. När själens skygga anlete svagt lyser bakom rädslans och osäkerhetens fula tryne. Vill få mer kraft att möta det livsfarligt lilla. Önskar mer mod att inte vänta då tillfället alltid verkar vara - just nu
Medvind stark i ryggen. 7 kg i däcken och jag flyger. Njuter känner och benen drar villigt pedalerna i en kraftfull dans. Hem! Mot det ensamma utmanande - grottan. Att igen möta sig själv för att kanske kanske våga sätta ner tån i det glömda outforskade. Det som ändå lockar och kanske sår ett frö till böngrodden - sträcker sig över molnen och strax där ovan. Nyfiken men inte alltid mogen, Stark men svagheten vinner ofta. Märka att mina verk som sakta visar sina dolda sidor gläder och överraskar. Dags att kavla upp ärmarna. Nu
