Det vita lockar det mörka

Snön har skapat ännu ett drömlandskap att fnissigt förlusta sig i. Skapelsens kraft är stor - ofattabar och ständigt överraskande i alla dess uttryck för oss människor så små - så små.

I ateljen väntar nya dukar att täckas av smärtans - det fördolda - det undvikande - det som vill ut men som kräver allt. Väntar på avstånd - känner kraften och nyfikenheten som drar i varje skrymsle jag så krampakigt håller kvar. Undrar stillsamt varför - när ögat redan sett en skymt av detta. När själens skygga anlete svagt lyser bakom rädslans och osäkerhetens fula tryne. Vill få mer kraft att möta det livsfarligt lilla. Önskar mer mod att inte vänta då tillfället alltid verkar vara - just nu